kamomillte

Min nya favorit är kamomillte! Jag har av någon anledning aldrig druckit det innan då jag trott att det skulle vara äckligt. Men eftersom jag varit så stressad på sistone har jag försökt att hitta olika huskurer och kamomillte är en av dem!

Och det är så himla gott! vem hade kunnat tro det? Så nu gör jag alltid en termos med kamomillte på morgonen och tar med mig till jobbet. asbra!

Annonser

Snabbis

Ska försöka skriva ett hyfsat kort inlägg… jag mår bättre nu än på länge. Magen är ännu inte helt ok men jag har börjat dricka kamomillte istället för kaffe på förmiddagarna på jobbet, och försöker äta bättre än förut så förhoppningsvis kommer det hjälpa. Med det sagt så har en stor del av nervositeten inför jobbet varit helt som bortblåst den senaste veckan (peppar peppar, ta i trä etc). Jag tror jag äntligen börjat känna/tro på att jag faktiskt vet någorlunda vad jag håller på med och att jag kan lösa i probcip alla problem som dyker upp, om än med hjälp från kollegor. Och även om det blir att jag bryter ihop eller så när någon varit riktigt riktigt besviken och skrikit på mig (vilket hittills bara hänt en gång… att jag brutit ihop, inte att kunder skäller på mig.. det händer kanske en gång i veckan oavsett om det är befogat eller ej), så kommer det alltid att fixa sig på ett eller annat sätt ändå för allt står och faller inte med mig.

Ser fram emot påsken med 4 dagar ledigt. Kommer ta det extra lugnt med Harry de dagarna och bara känna att allt är fint och avslappnat. Kanske ska jag köpa lite nya skor/kläder till jobbet också. :)

Hoppas er påsk också blir fin!

Bye

Mår fortfarande illa om morgnarna, och ibland även in på dagen och på kvällen. Tänker att jag kanske ska försöka gå till doktorn eller så och kolla upp mig. Men kanske löser det sig bara jag vänjer mig vid situationen jag är i nu med nya jobbet och så. 

Jag och Harry tog en lång promenad idag i det fina vädret. Vi pratade om allt möjligt, om våra jobb och om vänner och så. Jag tror jag lägger för mycket press på mig själv och antar för ofta att folk tycker illa om mig eller att jag gör dåligt ifrån mig. Harry är trött på att känna press att jobba övertid på sitt jobb (heter det övertid eller är det jag som blivit svengelsk?). Jag tror vår generation har blivit så inlärda att vi kan bli vad vi vill och att våra drömmar kan slå in om vi bara jobbar hårt för dem, men att folk har glömt att lära oss att vi inte måste bli bäst eller ha grandiosa drömmar. Det är ok att hitta ett jobb som inte är så värst grandiost eller som man inte drömde om från början, och att göra det hela livet om man trivs med det. Man MÅSTE inte ha en dröm eller klättra på karriärsstegen. Det är ok att prestera ok eller halvbra istället för att prestera toppresultat hela tiden. Huvudsaken är att man kan betala sina räkningar och att man trivs med sitt liv i stort. Man ändrar det man inte trivs med men det är ok att stanna där man med om man gillar sin situation.

I vilket fall, vad jag tog från det hela är att det är ok om jag gör misstag och om jag inte är bäst på jobbet. Jag måste inte vara extraordinär. Det räcker att vara ordinär – det är ok.

Det kanske är uppenbart för andra, men jag är förvånad över hur stor insikt det är för mig. Att inte måsta prestera hela hela hela tiden. Det är ok att vara hyfsad. Vilken lättnad!

I övrigt har jag haft en fin födelsedag i torsdags. Tog ledigt från jobbet och firade med svensk fika med kompisar. Fick min mormors gamla armbandsur av mamma, som passade mig perfekt i stil och storlek. Fick även biljetter till Harry Potter pjäsen i London i Juni! Ska bli fantastiskt att se den.

Bye

Illamående och fånigheter

Otroligt trött. Försöker hela tiden tänka mig ur känslor. Så fort jag mår det minsta dåligt försöker jag hitta sättet att tänka på eller vilka muskler jag ska slappna av för att må bra igen. Förvånansvärt ofta funkar det. Men det är väl det som gör det så nedslående när det inte gör det. Så nu när jag plötsligt har börjat må illa på morgonen varje morgon (nej, jag är inte gravid, jag lovar) så går hjärnan på högvarv. Vad har jag ätit, vad oroar jag mig över, i vilka banor går mina tankar och hur kan jag vira om dem så jag tänker på andra sätt, vilka rutiner har jag – kanske kroppen har lärt sig att känna sig nervös på morgonen så den tror den ska må illa bara för att den känner igen sig i den rutinen?

Så plötsligt stannar jag upp och inser – när började jag må illa på morgonen? Jo det var när jag började ta riktiga samtal på jobbet istället för att sitta i klassrummet under upplärningstiden. Antagligen är jag fortfarande nervös på morgonen eftersom jag kanske trots allt fortfarande är lite rädd för att ta samtal. Men eftersom jag i största möjliga mån försöker ignorera att jag har känslor som osäkerhet, nervositet, rädsla, eller ah… let’s face it… känslor över huvud taget.. så försöker jag hitta andra förklaringar.

Det är fånigt… jag vet… men det är väl sånt som gör oss till människor antar jag. de där små fåniga sakerna vi gör för att behålla kontrollen i alla lägen, eller för att undvika pinsamheter eller rädslor. Omvägarna vi tar och sätten vi slingrar oss på när vi vill visa hur opåverkade vi är av hinder och besvärligheter.

I vilket fall tror jag jag bara får leva med att min kropp kommer vara illamående på morgnarna ett tag till. Förhoppningsvis behöver jag inte vänta tills den dagen jag blir uttråkad när jag tänker på att ta ett samtal på jobbet. Kanske blir illamåendet till och med bättre av att jag accepterar det istället för att jag försöker slåss mot det… … med det sagt kan ni ju gärna tipsa om ni har något bra frukosttips för folk som alltid mår illa på morgonen ;) (förutsatt att någon mot förmodan fortfarande läser den här bloggen trots att jag inte skrivit på nästan ett år)

bye

Ligger i min säng i mitt rum. I köket/vardagsrummet är min rumskompis C med F som fyller 30 idag och D och M som är med och firar. Jag är sjukt trött men mest mån om att få tillräckligt många timmars sömn. Skulle kunna ha stannat längre men min hjärna går alltid på högvarv om jag inte går i säng i tid. (BarasexochemhalvtimmassömnBarasexochemhalvtimmassömnBarasexochemhalvtimmassömn etc) 

Att bo med en hyfsat nära vän tär på vänskapen och jag längtar till vi inte bor ihop igen så vi kan gå tillbaks till att bara vara vanliga vänner igen.

Åtminstone trivs jag på nya jobbet. Jobbar i kundtjänst på en bank och svarar på frågor om fonder. Det passar mig förvånansvärt bra, trots att jag see fram emot att joba med att inte hela tiden snacka med främlingar. Men man får bida sin tid. Kanske efter några månader blir man befodrad?

Nåväl. Det här är den första lilla uppdateringen jag gjort på länge. Förhoppningsvis skriver jag igen snart :)

Bye

After parting ways with A I was meaning to head home. But the light from the castle distracted me and I walked up there. Maybe it looks different up close?

A large parking lot without cars. Very empty except for some stray tourists. At the edge of the lot i leant against the low wall, gazing out. The full moon gave the city a special aura, making the view more stunning than I expected in this darkness.

On my way home I thought about my life and my future. Some days I half expect myself to wake up in my bed in Sweden and it’ll all have been a dream. Edinburgh is still slightly unreal to me.

As I got closer to our flat I could see S and S in the kitchen making food together. I thought that this is so nice but not lasting. In just half a years time I will not be living with them anymore. I actually have no idea exactly where I’m gonna be next year. 

In the end I guess I am just looking for a place where I feel like I belong. Or perhaps a person I feel like I belong with. … Then again it is the choice between safety and adventure. Freedom and structure. Both good. Both incomplete.
All these questions… Better to sleep on it perhaps…

Nytt land – ny blogg!

Hellu allihop!

Jag har skaffat mig en ny blogg. Det var dags. Jag ber om ursäkt för eventuell panik detta kan orsaka. Det är inte er det är fel på, det är mig etc etc.

Förhoppningsvis kommer nya bloggen bli lite mer aktiv. Jag har känt mig tveksam till att göra nya inlägg på den här bloggen eftersom den är så sjuuukt gammal, så tror att jag kommer att vara mer pigg på att skriva nu när jag börjar om på nytt. Hittills är nya bloggen på engelska, men kommer kanske skriva på svenska också. Vad vet jag. Inget är bestämt. Allt är nytt. Hoppas det smakar, etc etc.

Så min nya adress är: https://youcancallmeellie.wordpress.com/

Tell your friends. Ni är alla hjärtligt välkomna.

Eventuellt kommer jag lägga upp mer saker på denna bloggen, men jag skulle inte hoppas alltför mycket på det. Men den kommer finnas kvar ett tag, tills jag känner mig redo att släppa den och radera allt.

Tack för den här tiden yllsson-bloggen. From now on: youcancallmeellie.

Bye